Trauma

Idag är jag ledig och såg fram emot en vilsam dag. Jag hade gjort frukost och skulle ringa av dagens måste samtal till banken. Så när jag sitter med den trevliga kvinnan i telefon leker katten på balkongen. Den är inglasad och hon är där ute var och varannan dag. Så när jag ser hennes yviga svans försvinna genom glaset tror jag inte mina ögon tills jag hör en duns. Jag springer till balkongen och där nere ser jag en liten vit hårboll. Jag skriker och säger till kvinnan som fortfarande är i telefonen "Min katt har hoppat ut från balkongen" slänger på luren och springer i pyjamas ner genom trapphuset ut. Naturligtvis, eftersom jag inte brytt mig om skor, så lyckas jag skära mig på något i snön men det kände jag inte så mycket då. Jag var helt överlyckligt när Skorps kom fram när jag ropade så att hon inte var borta.

Sedan spenderades timmar i telefon med hela familjen samt veterinären. Jag ville verkligen åka dit, men då hon faktiskt lekte och hoppade som en toka i vanlig ordning så lyckades mamma (som kom över) att lugna mig. Nu ligger hon och sover i sin korg (se inlägget nedan) och min morgon känns något förstörd och jag är fortfarande lite chockad.... Jäkla lilla katt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0